Det som händer mellan oss

Under de senaste veckorna har temat i sociala medier och i de event jag haft varit Andlighet i vardagen.

Vi har skrivit om de där små ögonblicken när kroppen vet något före tanken. När kroppen och huvudet drar åt olika håll. Om hur vi försöker hitta en balans mellan aktivitet och vila i ett liv som ofta rör sig lite snabbare än vi själva egentligen gör.

Det blev under tiden en liten paus här på bloggen.

Inte för att inget hände – utan snarare tvärtom.

Under den här tiden har vi haft premiär för Afternoon Tea, vi har mötts i yoga och meditation, och nästa vecka startar Spirituell Salong. När jag ser tillbaka på de här veckorna finns det en sak som blir väldigt tydlig för mig:

När vi möts händer något.

Det är svårt att sätta exakt ord på vad det är. Men de flesta känner igen det.

När människor samlas kring något som engagerar dem – stillhet, samtal, utforskande eller bara en gemensam kopp te – så förändras atmosfären i rummet. Samtalen blir öppnare. Kreativiteten vaknar. Och något i oss själva vågar kanske visa sig lite mer än det brukar göra.

Det är som om något i oss känner igen sig i varandra.

Vi lever i en tid där mycket handlar om individen. Om att klara sig själv, prestera själv, utvecklas själv. “Själv är bäste dräng” är ett gammalt uttryck som fortfarande lever kvar i många av oss.

Jag känner igen det hos mig själv också. Jag är van att ta ansvar, lösa saker och driva projekt framåt. Och kanske finns det hos många av oss en liten inre röst som säger att vi inte ska vara till besvär eller be om hjälp i onödan.

Men den här veckan har påmint mig om något annat.

Att vi är gjorda för gemenskap.

När vi möts kring yoga eller meditation märker vi att det blir lättare att stanna upp. När vi sitter tillsammans i ett samtal blir det lättare att sätta ord på det vi egentligen känner. Och när vi utforskar frågor om intuition, närvaro eller energi tillsammans händer något märkligt: det som tidigare känts lite osäkert eller privat får plötsligt en plats.

Det är som om vi tillsammans skapar ett rum där det är tillåtet att vara människa på fler sätt än ett.

Kanske gäller det också vår andlighet.

Vi lever i en tid som värdesätter vetenskap, fakta och det som går att mäta – och det är i grunden något väldigt gott. Men samtidigt vet många människor att livet också rymmer något mer. Något som inte alltid låter sig vägas eller förklaras, men som ändå är tydligt närvarande.

En känsla av mening.
En stillhet.
En intuition.
En upplevelse av att något bär.

Det är ofta lättare att känna det när vi inte är ensamma.

När vi sitter tillsammans i tystnad.
När vi andas i samma rytm under en yogaklass.
När någon annan sätter ord på något vi själva känt men inte riktigt vågat säga högt.

Då märker vi att vi inte är de enda.

Och kanske är det just där något viktigt börjar: i upplevelsen av att vi inte behöver bära allt själva.

Att det finns ett vi.

I en tid som ibland känns både snabb och orolig kan gemenskapen bli en plats att vila i. Inte för att vi har alla svar tillsammans – utan för att vi delar utforskandet.

Kanske är det också en del av andlighet i vardagen.

Inte bara vad vi upplever inom oss själva, utan vad som händer mellan oss när vi möts med nyfikenhet, närvaro och respekt.

Den senaste tiden har påmint mig om hur stark den kraften kan vara.

Och jag är ganska säker på att jag inte är ensam om den upplevelsen.